Snart är det inte bara tonsättare och poeter förbehållet att drömma om floders forsanden - samma dag som tondikten Dreaming River spelas i Berwaldhallen, varslar en ny miljörapport om de stora flodernas sinande. Vatten och flytande former är en återkommande metafor i Hillborgs musik.

I Dreaming River (1999), som är stänket mer modernistisk än nyligen uruppförda Eleven gates, står två träblåsare utposterade vid scenkanten, tutande i kinesiska oboer som döende sjöfåglar innan en sjöbris av milda stråkar börjar bölja genom orkesterkroppen. Det rockar om Hillborg när ett energiskt congassolo tar över och växer in i en euforisk final, med Esa-Pekka Salonen som en svängigt precis surfare, dirigerande vågens framfart.

SvD 23/3 2007 -- Sofia Nyblom

...Dreaming river är ett stycke undervattensromantik med tinnitusrisk, om att bli ett med fiskar. Men detta Hitta Nemo-soundtrack för vuxna har också stunder när det bara är. Ett vegeterande med ett stråkligt allvar à la violinkonserten från -92. Jag kommer till Berwaldhallen med feber men känner mig friskare efter Hillborg under Esa-Pekka Salonens ledning...

Expressen 22/3 2007 -- Hanna Höglund

... Dreaming River är ett flöde av klara visioner som sträcks ut i tjugo oavlåtligt fängslande minuter...

Likheterna med Strauss' sekelskiftesmusik är uppenbara då man hör Hillborgs senare kompositioner. Fascinationen inför det sinnliga och festliga, den suveräna orkesterbehandlingen där nya klanger på ett självklart sätt vävs in, den nästan visuella kvaliteten och associationsrikedomen, placerar Hillborg i Strauss' närhet. Att Hillborgs skapande saknar det allvarstyngda djup som många samtida efterlyste i Strauss' komponerande är också värt att notera; därför är det särskilt intressant att det svällande avsnittet för stråkar utgör en pendang till Strauss' ¨Metamorphosen¨. Möjligen öppnas här en ny strömfåra i Hillborgs tonflöde...

DN 8/11 1999 -- Thomas Anderberg