Svidande vackert
Anders Hillborg har med sitt nya verk återigen framkallat en säregen musikalisk rymd.

Anders Hillborg har aldrig backat för det himmelska, det hinsides bländande. Det visade han redan i genombrottsverket "Himmelsmekanik" från 1985. I sitt nya verk för mezzosopran och orkester "... Lontana in sonno" som uruppfördes i Göteborgs konserthus i torsdags under ledning av Kent Nagano och med Anne Sofie von Otter i sångstämman framkallar han återigen en säregen rymd. En äventyrligt främmande luft, inte helt avlägsen Kaija Saariahos opera "L´amour de loin", som för övrigt också uruppfördes av Nagano.

Texten har Hillborg hämtat ur två av den italienske diktaren Petrarcas sonetter (vars 700-årsminne högtidlighålls nästa år) som kretsar kring konflikten mellan det ljuvliga minnet och den smärtsamma frånvaron. Tonsättningen startar i en arkaiskt behärskad deklamation, där rösten ackompanjeras av en enda upprepad ton, men spricker snart upp i en hisnande orkesterdröm. Ett svidande diskantiskt ljus, gåtfullt hägrande stråkskuggor och genomborrande trumpetstötar - som skär genom klangskikten likt okontrollerbara ilningar. Mot slutet avtecknar sig ett jordiskt landskap, innan det är dags för nedstigningen till den avskalade rösten över den enda tonen. Anders Hillborg har gjort ett svidande vackert verk!

(DN 20/12 2003 -- Martin Nyström)