...Men succé i österled blir det nog ändå - med hjälp av det mest överraskande men mycket prisvärda återstående inslaget i programmet: Anders Hillborgs nästan nyskrivna Violinkonsert. En konsert som trots att den inte väjer för ett fritt umgänge med den klassiska harmoniläran på ett härligt sätt följer upp en romantisk och virtuos tradition, så som den inleddes med Paganini och fortsattes med Wienawski, Vieuxtemps och andra forna fiolekvilibrister.

Hillborg komponerade sin fullträff... för Anna Lindal. Hon gjorde den också med Göteborgssymfonikerna för inte länge sen och den unge studerande på musiklärarlinjen i Göteborg, Joar Skorpen, fäste sig vid den och valde att själv studera in. Det var en omåttligt imponerande prestation på alla plan, memoreringsmässigt, tekniskt och musikantiskt, detta Skorpens framförande av Hillborgkonserten i fredags. Och även de stora krav som av tonsättaren ställs på dirigenten, orkestern och särskilt några av dess enskilda medlemmar, uppfylldes med råge. Sin bredd och sitt djup demonstrerade Skorpen sedan, när han hur naturligt som helst valde att som extranummer dra av en svängig polska, lika stilsäker då som i Hillborgs solostämma.

(Göteborgsposten 27/2 1994 -- P-G Bergfors)