...Istället är det Anders Hillborg - inom tonsättarkretsar arketypen för en populist som sitter vid datorn och skapar efter ett kompositionsprogram, skriver musik till en popsångerskas text och tjänar kovan på det - som överraskar och ruskar om den blaserade publiken.

Meltdown Variations är byggd på endräkt och enstämmighet, tonen pulserar sakta, nästan omärkligt mellan ensemblens stämmor och sektioner, har något av en vågrörelse som börjar i slutet och slutar i början, en evighetsörelse vilket även verket tycks bli. Fortfarande ett oavslutat verk varav en reviderad och nedbantad version uppfördes i salen. På papperet fullkomligt skriker det minmalism om kompositionsteknik och programförklaring, i konsertlokalen låter det emellertid modernistiskt, rentav nyskapanade.

(Västerbottenskuriren, 1997)

...Towering over all this expert and elegant craftsmanship was the Meltdown Variations by Sweden's Anders Hillborg, expert if not all that elegant, a 25 minute free-associative piece in which external sources -- a Bach tune, for example, heard only as a double-take -- intrudes out of nowhere and quickly "melts down" into a seething sonic cauldron. The piece has nothing to do with Chernobyl or anywhere else; it does have to do, instead, with a clever and likeable composer wandering a musical landscape, gathering bright little treasures at will, and showing them off rumpled disarray, to his and our obvious delight. Hurrah, that people still create music that way.

(LA Weekly 1997 -- Alan Rich)